Det börjar bli rätt tröttsamt nu.
Vi kan räkna upp exempel efter exempel där kvinnorna behandlas sämre i padeln.
Sporten som kan räknas som en av världens mest moderna är precis lika usel på jämställdhet som alla andra.
Hela debatten intensifierades när Anna Åkerberg berättade för Padelfeber att hon tänkte bojkotta APT Padel Tour eftersom prispengarna skiljde sig så mycket mellan män och kvinnor. Den debatten tänker jag inte gå in i här (det är en krönika i sig), och dessutom fick APT inte chansen att försvara sig. Hade de fått det hade de kunnat ge sin syn på det, något de gjort tidigare. Vi ska dock komma ihåg att APT inte ens hade en damtour när de lanserades förra året.
Men det är inte bara APT som förtjänar kritik. Gräver vi lite djupare så hittar vi mer än ett dåligt exempel: Padelvärlden, den som beskrivs som så modern och ny, är full av aktörer som inte behandlar män och kvinnor lika.
Något många pratat om är förstås om den bojkott av Spanska Mästerskapen som de kvinnliga toppspelarna valde att göra. Vilket kortfattat handlade om att det uppdagades att flera av männen fått extra betalt enbart för att ställa upp i mästerskapen — något kvinnorna inte fick.
Spanska Förbundet skyllde allt på en privat aktör och sade sig vara omedvetna om det. I ett pressmeddelande gick de sedan ut och sade sig verka och stå för jämställdhet. Jag vet för lite om exakt alla turer i det här och jag tycker så klart att det är bra att det Spanska Förbundet tar avstånd från denna extra betalning. Samtidigt: Det är ert mästerskap — låt det inte hända från början.
Det slutar inte där, vi har bara lagt en liten del av pusslet. Vi kan fortsätta på det internationella spåret och titta åt WPT-kalendern. Vi ser att både Argentinas och Mexikos WPT:er är kvar på schemat. Vid en första anblick kan vi konstatera att det är kul att touren tar sig till nya världsdelar — men tittar vi lite närmare så ser vi att det bara är män som ska spela. För dyrt, säger WPT. Varför har ni ens en tävling då, kan man undra.
Några ljus i mörkret
När vi ändå är inne på WPT så är ju det allra färskaste för oss svenskar tävlingen i Malmö. Där noterade nog många att medan herrarna spelade sina sextondelsfinaler och åttondelsfinaler i Malmö Arena fick flera av damparen nöja sig med Skurup.
Vi tar några exempel från Sverige också. Studio Padel anordnade för en tid sedan en tävling i Västerhaninge som de inför kallade ”Det bästa vi gjort”. Kul med höga ambitioner — mindre kul att tävlingen bara var för män. Förklaringen vi fick var helt enkelt att de ”Inte fick ihop det, att det skulle bli för många matcher”. Där vet jag dock att en liknande turnering bara för kvinnor ska spelas nästa år — det är noterat.
Av bara farten kan vi ju också ta upp tävlingen i Fiskebäckskil i somras där prispengarna för män och kvinnor skiljde sig åt.
Vi kan fortsätta. För det slogs ju på stora trumman från Euro Finans i somras med lanseringen av ”America vs Europe”. En stor happening som många av spelarna verkade uppskatta. Men då pratar vi ju förstås om herrspelarna — för inte heller där fick damerna vara med. Förklaringen? Ja, det var att de europeiska spelarna skulle bli för överlägsna de sydamerikanska. Kanske skulle det bli ändring till nästa år, fick jag som svar när jag frågade, och det tillades: ”Vet du vad, det planeras en uppvisningsmatch mellan några av världens bästa damspelare senare under helgen”.
Vad hände med den matchen? Den regnade bort.
”Bara massa dumma bortförklaringar”
Några positiva exempel bör dock lyftas. Både Svenska Padelförbundet och Euro Finans Invitational ger lika mycket prispengar till män- och kvinnor. EFI har dessutom varvat med att köra både herrarna- och damernas final som turneringens sista match. I det finns i alla fall ett symboliskt värde.
Apropå svenska förbundet kan vi dock nämna att det bara för två år sedan inte var lika hög prispott bland damer och herrar men att Sofia Arvidsson då tog strid för lika rättigheter, hotade om bojkott, och fick förbundet att ändra sig.
När jag först skrev den här texten blev den för lång: Jag insåg att det finns alldeles för många exempel för att rada upp alla i en enda krönika. Med det sagt får det räcka med exempel här.
Vi vet ju alla vad det handlar om. Herrpadeln är klart mer lönsam än dampadeln just nu. Vill man som padelaktör bara se dit pengarna räcker, utan att höja ögonen lite — fine by me. Mitt problem är att ingen vågar säga som det är. Det är bara en massa dumma bortförklaringar och ursäkter i ett vilset moln av hyckleri.
