Hon räddade Mikaels liv: ”Han föll framåt och sen tuppade han av”

Anette Bjerselius stod på andra sidan nätet när Mikael Prohorenko satte sig ner på knä och föll ihop mitt på padelbanan.
Snabbt insåg hon allvaret och räddade tillsammans med några andra livet på Mikael. 

— Jag hann inte tänka mycket, eller jag tänkte inte alls. Det vara bara att göra det och det är absolut jätteskönt att ha gjort något, berättar Anette Bjerselius för PadelDirekt. 

Trots att Anette Bjerselius tidigare jobbat som polis i 25 år hade hon aldrig hamnat i en situation där hon behövt göra hjärt- och lungräddning `på riktigt´. Däremot hade hon gått igenom processen i upprepande utbildningar och när det väl gällde, när Mikael Prohorenko blev medvetslös och hans hjärta stannade, då var det ingen tvekan. 

— När han satte sig ner så hörde jag att han sa att han blev yr. Sen föll han framåt på alla fyra. Då sprang jag fram till honom och sen tuppade han av. Då tänkte jag att detta är nåt annat och då sprang jag till receptionen och frågade om någon var sjukvårdskunnig — sedan sprang jag tillbaka och började med hjärt- och lungräddning. Det var jag och en person till som hade spelat på en bana bredvid, Charlie (Larsson Aldenstam, reds. anm). Jag med kompressioner och han med inblåsningar, fortsätter hon. 

Hon fortsätter:

— Det var dramatiskt, han började bli blå och det blev riktigt otäckt. Sedan kom en hjärtstartare som hans fru Maria hade hämtat på Charlies jobb som ligger i närheten. Med hjärtstartarens hjälp och med fortsatt hjärt- och lungräddning började han till slut andas. Då la vi honom i framstupa sidoläge och sedan kom ambulansen, berättar Anette. 

Hur var hela situationen? 
— Jag hann inte tänka så mycket, eller jag tänkte inte alls. Det var bara en obehaglig situation helt enkelt. 

Mikael berättade att det var första gången i ditt liv som du behövde göra det i skarpt läge.

— Det var det. Jag har jobbat som polis i 25 år men aldrig behövt göra det. Men det vara bara att göra, det var inget funderande utan det satt i bakhuvudet, vilket kändes skönt. Det är också absolut jätteskönt att ha gjort något. 

Tror du att det påverkade något att du tidigare varit polis?
— Det vet jag inte. Men visst, det är möjligt. 

Hur var det efteråt? 
— Jag minns att jag ringde hans fru och kunde berätta att han var vid liv. Det var oerhört skönt att kunna berätta. Det kändes väldigt bra. 

Ni har också träffats efteråt eftersom ni är grannar — hur var det?
— Det var väldigt känslosamt, det kom tårar från oss båda. Ja, det är så himla skönt att det gick bra. 

Att du räddat livet på någon — går det att sätta ord på det?
— Ja, jag har ju funderat och tänkt och det känns… jag känner stolthet. Att jag agerade, det är väldigt skönt.