Denna vecka inleds med ett historiskt första gästbloggs-inlägg på PadelDirekt. 

Hawler Rabun är SPT-domare, stor padelentusiast, student och projektledare med ambitionen att döma padel på internationell nivå. 

Dagen var kommen, World Padel Tour-säsongen skulle äntligen kicka igång och först ut med att inviga Madrid Open var inga mindre än Daniel Windahl och Carl Knutsson. De absolut första matcherna för årets WPT-säsong slogs igång klockan 09.30 på Rivapadel i Madrid.

Jag, tillsammans med min vän Jonas, fick med hjälp av Danne och Calle möjligheten att vara på plats och bevittna starten på WPT — en ära med tanke på att turneringens pandemipolicy endast tillät fyra åskådare per deltagande par.

Söndagsmorgonen inleddes med att vi träffade Danne och Calle vid entrén till anläggningen. Vi talade lite med varandra innan vi tillsammans klev in i hallen. Att Madrid skulle erbjuda 22 graders strålande sol några timmar därpå var inget som kändes av därinne, kallt var med andra ord bara förnamnet. Trots långbyxor och tröja så kunde vi nästan tro att vi var kvar i Sverige, närmare bestämt på Vintervikens utomhusbanor i Stockholm.

Att killarna var fåordiga innan matchen tydde endast på en sak, deras fokus var på plats. De trädde in på en ledig plan för att värma upp sekunden efter att de fyllt i alla nödvändiga papper. Vi åskådare visades till en separat ingång, där vi fick vänta till tio minuter innan utsatt matchstart. När det sedan var dags för oss att gå in fick vi sitta på de fyra av åtta stolarna som var tillgängliga på kortsidan. Den obligatoriska fem-minuters uppvärmningen mellan paren skulle precis sättas igång av den ansvarige domaren som tillhandahöll spelarna med tre bollar. 

Danne och Calle gav motståndarna och domaren ett snabbt leende i samband med att de klev in på planen. Men det tog inte mer än en minut innan Danne hade åsikter om en av bollarna. Vad felet på bollen var, det vet jag inte, men domaren tillkallades och bollen byttes ut (tror jag). Uppvärmningen fortsatte och killarna såg starka ut, bollarna såg ut att sitta trots omständigheterna, nu var det var snart matchstart!

Vad finns det då att säga om matchen?

Innan jag uttrycker mig om matchen vill jag inte förväxlas med att vara någon padelexpert, detta är vad jag upplevde och kände utifrån mina egna observationer.

Motståndet Christian Medina Murphy (rankad 134) och Oscar Vazquez Fernandez (rankad 238) visade tydligt att de var där för att vinna. De inledde starkt och tog kontroll över matchen direkt, det var nödvändigtvis inte deras kicksmashar eller hårda volleys som gav dem övertaget, utan det var deras säkra och tydliga spelplan.

De tränare som jag stött på i min korta padelkarriär har vid taktiska genomgångar alltid sagt samma sak: "padel – det är ett slag om nätet", och idag gestaltades detta. Murphy och Fernandez var utöver deras säkra spel duktiga på två sammanhängande saker.

1. De lyckades ofta lobba över Danne och Calle.
2. De släppte i princip aldrig ner en lobb av Danne och Calle utan lyckades ofta svara med ett overhead-slag.

Utöver detta så hade våra svenskar en del onödiga misstag, en del nät- och glasbollar ledde till att motståndarna lyckades ta en 5–0-ledning i första set. Danne och Calle klev in på planhalvan närmast vår kortsida med fem förlorade game i ryggen, det såg länge ut som att Murphy och Fernandez skulle borsta av ett rent första set, men något hände, det höll på att vända. Våra svenskar började minimera misstagen, lobbade perfekt ner i motståndarnas hörn, hittade samspelet och kunde ta hem tre game. Att Murphy och Fernandez kändes bekväma med sin 5–0-ledning var ett faktum, men dessvärre förhindrade det inte dem att ta hem första set med 6–3.

Danne och Calle började växa redan i slutet på första set, i starten på andra var de riktigt heta. De började sätta bollarna och kunde snabbt kamma in ett första servegame. De var i många fall nära på att bryta motståndarna, men typiskt nog så skjuter nära ingen hare. Efter fyra vunna servegame tog det till slut stopp, Murphy och Fernandez kunde kamma hem ett break till ställningen 5–4 i deras favör. Ett sista servegame som avslutades med golden point ledde dem raka vägen till den andra rundan av pre-previan (förkvalet). En andrarunda som det skulle visa sig att de förlorade 4–6, 0–6.

Besvikelsen i Windahls och Knutssons ansiktsuttryck var oundviklig. Danne packade snabbt ihop padelväskan och försvann direkt ut ur hallen, Calle stannade upp en sekund för att tacka oss svenska supportar för stödet innan han också gick ut. Jag förstår deras frustration men jag vill ändå framhäva att man stundtals i matchen kunde se det som inbringar mig och många andra hopp för svensk padels framgång i internationella sammanhang. 

När allting klickade och självförtroendet var på topp kunde man se att det fanns så mycket mer att ge. Med det sagt så går vi vidare från denna förlust, vi bryter ihop, vi jobbar oss upp och vi skiftar fokus till det som kommer härnäst. Vi tar helt enkelt en match i taget.

Senare på söndagen förlorade även Simon Vasquez sin första förkvalsmatch i Madrid — samtliga svenskar utslagna direkt alltså.

Hawler Rabun, gästbloggare.