Att bara skriva positivt om padel och undvika alla de negativa sakerna är för mig inte en strategi som utvecklar sporten.
Däremot är det som hände i helgen definitivt något som utvecklar padeln — det vill jag lova.
Det var inte så mycket som talade för det inför turneringen. Oddsen på favoriterna var lågt satta.
Det var inte så mycket som talade för det under turneringen. Favoriterna imponerade.
Det var inte så mycket som talade för det heller under finalen. Favoriterna dominerade (åtminstone inledningsvis).
Det var inte så mycket som talade för det heller när favoriterna hade matchboll.
Men den så trötta klyschan i sportväg — att allt kan hända — det hände ju. Jag talar förstås om att Calle Knutsson och Daniel Windahl bröt den hittills orubbliga sviten som SPT-experterna Simon Vasquez och Cayetano Rocafort byggt upp, den som var åtta (!) turneringar lång.
Detta var bra för padeln.
De har heller inget att be om ursäkt för. Det krävs mycket mentalt för att rädda en matchboll (undertecknad hade definitivt gjort ett dubbelfel i samma läge) och efter den var det som att den ödmjuka duon spelade i trans. Vi ska inte heller glömma att de i sista set tog sex raka game (har Vasquez/Rocafort någonsin förlorat sex raka games?). De gjorde det också i en mycket välspelad final.
Detta var bra för padeln.
Det ska nu bli ruggigt spännande att följa Windahl/Knutsson när de ska försöka kvala in till World Padel Tour-turneringen i Madrid. Hur många steg visar det sig att de tagit på den nivån? Kvalet startar den 4 april.
Jag och min kollega på PadelDirekt, Martin Nilsson, får ibland höra att vi inte borde skriva sånt som KAN tyckas vara negativt för padeln,
Simon och ”Caye” kommer att vara taggade till tusen nästa SPT
”Hallå, varför skriver ni artiklar som inte är positiva, det driver inte padeln framåt”. ”Det där ni skrev är inte bra för sporten. Vi vill ju alla padelns bästa”, får vi ibland höra.
Personligen tycker jag inte att sopa-problem-under-mattan-metoden är den som funkar bäst om man vill föra något framåt. Snarare i så fall att ta tag i det, och göra bättre nästa gång. Och om det görs under bevakning av media tillförs även den bevakade trovärdighet.
Personligen anser jag också att allt granskande och rapporterande om sport —vare sig om det kan anses negativt eller positivt — för sporten framåt. Och ärligt talat: Finns det någon sport som fått så mycket positiva hejarop som padeln det senaste året?
Inte heller i min roll som journalist finns i min arbetsbeskrivning att jag ska framhäva och bygga sporten eller för den delen ”vilja dess bästa”. I min roll ligger det att rapportera om padel — och granska den.
Att Daniel Windahl och Calle Knutsson — för deras del äntligen — lyckades besegra Rocafort/Vasquez, det är bra för sporten. Det bidrar till en hårdnad konkurrens (jag lovar att Simon och ”Caye” kommer att vara taggade till tusen nästa SPT), som i sin tur bidrar till ett ökat intresse. Och frågar ni mig så byggs en sports grund betydligt starkare av det än av att man sopar saker under mattan.
Hade Vasquez och Rocafort återigen vunnit i går och kanske även nästa SPT: och igen och igen — då tror jag risken hade funnits att sporten på sikt helt devalverats intressemässigt.
Tre punkter från helgen:
1. Jämnheten.
I samma anda som texten ovan väljer jag att lyfta jämnheten. Framförallt på herrsidan tätnar det alltmer. Inte bara Windahl/Knutsson visade att de hade tagit steg. Viktor Stjern och Pierre Bonfré pressade också Simon Vasquez och Cayetano Rocafort. I den inofficiella semifinalen tog de matchen till tre set och i en parallell värld hade de vunnit den matchen.
Jonas Björkman och Anton Andersson pressade i sin tur slutsegrarna Windahl/Knutsson till två raka tiebreak och i matchen om tredjepris tog Staffan Falkenström och Filip Svensson ett set av Stjern/Bonfré.
2. Alla känslor.
Padel är en underbar livesport. Man sitter nära banan, man kan i praktiken höra spelarna prata taktik mellan gamen. Och det bjuds på så mycket känslor. Ilska, glädje, förvåning och chock. Att få se det på nära håll är stor underhållning. Tänk när det så småningom kommer att släppas in publik.
3. Förbundskaptenerna.
Både Jonas Björkman och Mari Andersson är relativt nya på posten som förbundskapten för de svenska herrarna respektive damerna. I Örebro fanns Jonas Björkman på plats, i Nybro fanns de båda på plats (Jonas Björkman i en dubbelroll eftersom han fick ersätta den skadade Johan Brunström). Jag tycker det visar på riktigt bra närvaro och engagemang.
Tack till alla spelare för underhållningen denna helg!
