Krönika: I Valladolid skrivs padelhistoria – om och om igen

Vad tänker ni på när ni hör Valladolid?
För mig är det enkelt – 20 juni 2022, när Daniel Windahl för första gången tog sig in i en WPT-huvudturnering. Men det är långt ifrån det enda minnet. På Plaza Mayor har vi fått se mycket padelhistoria – och efter ett års uppehåll är tävlingen äntligen tillbaka nästa vecka.

Det är något särskilt med Valladolid i Spanien, inte minst för att matcherna spelas mitt i stadens hjärta, på det historiska torget Plaza Mayor. Centercourten byggs upp omgiven av läktare, byggnader och en levande atmosfär som gör att det inte liknar någon annan tävling på touren. Och det är inte bara platsen som gör det unikt – det är allt som har hänt där.

Jag har gått tillbaka sju år i tiden och rotat fram de gamla spelträden. Inte för att jämföra, inte för att lista, utan för att minnas. För att återuppleva några av de stunder som gjorde just Valladolid så speciellt.

2018

Tyvärr finns det inget tillgängligt spelschema på damsidan från det året, men Lucía Sainz och Gemma Triay vann finalen mot tvillingarna Alayeto.

Det finns något fint i att både Ale Galán och Gemma Triay, som nyligen vann Major-titeln i Italien, också vann i Valladolid för sju år sedan – då med helt andra partners. Galán spelade med Matías Díaz och Triay med Lucía Sainz. 

Det säger en del om hur länge de har varit med och hur mycket padeln har förändrats sedan dess. Det är också värt att notera att förstaseedade Bela och Lima föll redan i andra omgången mot Quiles och Gomes. Bara en sån sak. 

2019

Med tanke på hur Paula Josemaría och Ariana Sánchez har dominerat världspadeln de senaste åren är det lätt att glömma hur det såg ut innan de blev ett par. 2019 spelade Sánchez fortfarande med Alejandra Salazar – och tillsammans vann de åtta WPT-titlar under sin tid ihop. I Valladolid det året var det just de två som stod som segrare.

För Ale Galán blev det däremot ingen ny titel. Året innan hade han vunnit turneringen tillsammans med Matías Díaz, men den här gången spelade han med Juan Mieres – och de räckte inte riktigt till. 

Istället var det Juan Lebrón och Paquito Navarro som tog hem titeln, ett steg på vägen mot att paret skulle bli världsettor senare samma säsong.

2020

Det blev ingen turnering i Valladolid det året.  

2021

På herrsidan blev det en rejäl skräll när oseedade Lucho Capra och Maxi Sánchez gick hela vägen och vann turneringen. I finalen besegrade de Fede Chingotto och Juan Tello – och för Capra var det något alldeles extra: hans första Open- eller Masters-titel på World Padel Tour.

Lucho Capra är för övrigt en spelare som bara för några år sedan var med och tampades bland de åtta bästa paren, och kvalificerade sig till Master Final. Men under 2024 försvann han mer och mer från rampljuset, och i början av det här året meddelade han att han genomgått en operation. Det ska bli spännande att se när han gör comeback – han lär säkert dyka upp i någon kvartsfinal igen.

På damsidan möttes Ariana Sánchez och Paula Josemaría av Alejandra Salazar och Gemma Triay – en duell som skulle återkomma under flera år. Den här gången var det Salazar och Triay som drog det längsta strået.

2022

Det här året förtjänar egentligen en helt egen krönika. För det som hände i Valladolid 2022 var både historiskt och oförglömligt.

I den allra första omgången av Previa ställdes Daniel Windahl mot Simon Vasquez – med olika partners. Precis som så många gånger förr fanns det ingen sändning från matchen. Det blev en väntan och hopp om små signaler i sociala medier. Till slut stod det klart att Windahl och Cristian Gutiérrez hade vunnit i tre set.

Resten är historia – bokstavligen. Windahl tog sig vidare till kvalfinal efter ytterligare en tajt seger, och där väntade Cayetano Rocafort och Álvaro Cepero. Det såg länge ut som att det skulle ta slut där. Rocafort och Cepero vann första set med 6–1 och gick sedan upp i ledning även i andra. Men Windahl och Gutiérrez vände – och säkrade platsen i huvudturneringen. Det blev första gången någonsin som en svensk herrspelare kvalade in till en WPT-huvudrunda.

Och inte nog med det – i huvudturneringen väntade Fernando Belasteguín och Arturo Coello. Ett möte mot legenden Bela och hemmaspelaren Coello, som just det året var på väg att ta stora steg mot världstoppen.

Matchen inleddes sent på kvällen och Windahl och Gutiérrez tog för sig direkt. De förlorade första set med 4–6, men gick sedan upp till 5–2 i andra – och hade tydligt momentum. Men precis då, mitt i upphämtningen, kom regnet. Matchen bröts och återupptogs först dagen därpå. De säkrade andra set – men tappade det tredje, som slutade 0–6.

Än i dag är det svårt att inte fundera på vad som hade hänt om matchen spelats klart den där kvällen.

Bela och Coello tog sig hela vägen till final – men där väntade Galan och Lebron, som satte stopp för sagan och vann titeln. På damsidan blev det ännu en final mellan Salazar/Triay och Josemaría/Sánchez – där Triay och Salazar vann för andra året i rad.

2023

Det var här, mitt på Plaza Mayor, som en av de mest otroliga sviterna i padelns historia till slut bröts.

Franco Stupaczuk och Martin Di Nenno hade förlorat flera finaler mot Agustín Tapia och Arturo Coello. 46 raka matcher utan att någon lyckats slå världsettorna – men i Valladolid hände det.

Finalen gick hela vägen till ett avgörande tiebreak i tredje set. Och när Stupa och Di Nenno till slut satte matchbollen exploderade glädjen från det helargentinska paret. 

”Vi trodde nästan att vi aldrig skulle slå dem”, sa en märkbart tagen Stupaczuk efteråt.

På damsidan fortsatte Delfi Brea och Bea González att imponera. De tog sin andra titel för året efter att ha besegrat Marta Ortega och Gemma Triay med 6–2, 5–7, 6–2.

2024

Det såg länge ut som att Valladolid skulle stå utan tävling. Till en början fanns ingen deltävling planerad på Premier Padel-touren – men till slut ändrades det.

Tävlingen spelades inomhus. Och en padelturnering i Valladolid inomhus… det går egentligen inte att jämföra. Det var fortfarande hög nivå, men något av magin försvann. Inga kvällsmatcher på torget. Inga solvarma läktare. Ingen puls från folkvimlet som annars ramar in hela upplevelsen.

Det var padel i Valladolid – utan Plaza Mayor.

2025

Det är därför så glädjande att tävlingen återigen spelas på det ikoniska torget. För det här är ingen vanlig turnering. Plaza Mayor ger padeln en inramning som ingen annan – och nästa vecka är den tillbaka.

Vad som väntar vet vi inte än. Men en sak är säker: i Valladolid skrivs padelhistoria – om och om igen.