Jag sitter rakt framför Fernando Belasteguin och ställer frågan: När slutar du med padel? 
“När jag är 45”, säger han bestämt. Det är tre år sedan och Bela har hållit vad han lovade. I dag är dagen kommen.

”BEEEEELA, BEEEEEELA, BEEEEEELA!”

Stadion i centrala delarna av Buenos Aires kokar till sin maxgräns. Det märks direkt att argentinarnas förhållande till sporten är en helt annan än i övriga världen. En passionerad patriotisk publik som uttrycker sina känslor kring sina idoler mer likt vad vi i Sverige är vana vid kring fotbollsmatcher. 

Och störst jubel blir det givetvis när den största av dem alla äntrar planen: Fernando Belasteguin. 

Det är 25 november 2021, på årsdagen av national-symbolen Maradonas bortgång. Efter matchen tar en tårögd Fernando Belasteguin på sig en argentinsk fotbollströja med nummer 10 på ryggen. Jublet stiger. 

Han får fram: ”TACK” och fortsätter: 

”För den ovillkorliga kärlek du hade för vårt älskade hemland” och refererar till mannen bakom nummer 10.

”OLE OLE OLE, CADA DIA TE QUIERO MAS” hörs från den fanatiska argentinska publiken. Bela slutar med alla försök till ord. Tårarna rinner och han sluter upp i sången samtidigt som han vevar mikrofonen i luften.

Kärleken för sitt land är besvarad. Argentina älskar Bela, och Bela älskar Argentina. 

I varje intervju jag haft med ikonen återkommer han till två saker: Kärleken för sporten padel är det ena. Men också kärleken till sitt Argentina. 

Bela flyttade tidigt i karriären till Madrid, och efter några år i den spanska huvudstaden flyttade han vidare till Barcelona där han än i dag bor kvar. 

Jag känner på plats en viss känsla om hur sporten har blivit bestulen från ett land, ett folk. Att dessa passionerade argentinare endast får möjlighet se deras inhemska världsstjärnor en gång per säsong. 
2021 hette World Padel Tours destinationer oftast Vigo, Valladolid och Valencia. 

Då visste vi inte att det skulle bli värre: 

2024 heter Premier Padels spelplatser Kuwait, Dubai och Doha. 

Besöket i Belas by

Under besöket i Argentina fick jag äran att besöka Pehuajo, en argentinsk by med 38 000 invånare där två saker egentligen räknas. Den ena är sköldpaddan ”Manuelita”, en barnsång som handlar om sköldpaddans väg från byn Pehuajo till Paris för kärlekens skull. 

Innan jag skulle dit berättade jag för några argentinska vänner som är totalt ointresserade av sport och padel att jag tänkte åka till Pehuajo. De skrattade. 

”Vad i hela friden ska du göra där? Det finns ingenting där. Det är mest känt för sången om sköldpaddan ‘Manuelita’ som alla argentinska barn lär sig i tidig ålder”. 

Nej nej nej, fick jag säga. För härifrån är också en viss Fernando Belasteguin. Byns stora idrottsman och den största padelspelaren genom alla tider, för att dra ett exempel finns här ett torg uppkallat efter Bela. 

När jag mötte upp spelarens föräldrar i byn var reaktionen häpnadsväckande. Skulle en svensk journalist ta en biltur på tio timmar tur och retur från Buenos Aires bara för att möta upp dem? För dem var det ett bevis för att padeln är på väg att förändras. Inte bara sett till spel och material, utan också för spridningen. 

Texten fortsätter efter bilden. 

För Bela har detta alltid varit viktigt. Att få sporten att spridas även utanför de etablerade padelländerna Spanien och Argentina. 

Men mest kan man imponeras över hur sporten har förändrats och Bela hela tiden vuxit med den. Han har alltid lyckats anpassa sig. Det stavas vinnare va? 

Padel — en helt annan sport 

Den sporten Bela började spela i byn Pehuajo som liten grabb påhejad av föräldrarna är en helt annan sport än den han nu lämnar efter sig som 45-åring. För er som börjat följa sporten under den senaste tiden räcker det väl med att rabbla numren 170, 36, 3, 3, 4. 

Det är hur många titlar Bela vann med olika partners. I en sport som alltid har varit under ständig förändring. 

I bilen på väg tillbaka till Buenos Aires hade jag och min kollega fått minnen för livet. Vi blev bjudna på en argentinsk asado (argentinsk grill) med familjen Belasteguin, fick besöka Belas första skola, träffade Belas första tränare på klubben där han började spela, ringde på hos en dam för att komma in på den bakgård där Bela stod och knackade bandejas som liten grabb, gick igenom sparade tidningsklipp med Fernandos stolta pappa Jorge. 

Texten fortsätter efter bilden. 

Allt var annorlunda nu. Som en liten grabb uppvuxen i Pehuajo behöver du inte längre knacka på hos granndamen för att spela på betongbanan. Nu finns det ett center i byn uppkallat efter Bela och dagens ungdomar kan drömma om att bli nästa Bela. Precis som du kan drömma om att bli en ny Maradona. 

2024 har varit ett fruktansvärt år. Först Rafael Nadals avsked och nu Fernando Belasteguin. Två hjältar för sina respektive sporter (inga jämförelser i övrigt) och länder. 

Precis som Nadal älskar sitt Spanien och Maradona älskade sitt Argentina kommer Bela aldrig glömma kärleken till sitt land. BEEEEEEEELA kommer skanderas vidare varje gång touren är tillbaka på argentinsk mark. 

Ikväll och alla andra dagar säger jag: TACK Bela, för den ovillkorliga kärlek du har och har haft till padel. 

Jag är dock lika säker på att varje padelsupporter från Argentina säger:

”TACK BELA, för den ovillkorliga kärlek du har för vårt älskade hemland”.