Gästkrönika: ”Ett förbund måste sätta sina värderingar framför pengarna”

I en gästkrönika ger Padel-TV:s vd Johannes Thomhave sin syn på aktuella padel-händelser. Åsikterna är krönikörens egna.

SPT5: "Svensk dampadel fick en spänningsinjektion"
SM: “Jag skulle vilja utnämna dem som outsider att ta hem SM”
Sponsorer: “För viljan att satsa pengar på svenska padelspelare känns tyvärr väldigt låg”
Problemet: "Det stora problemet — stavas nu istället FIP"

Jag har en otålig tendens att alltid blicka framåt, vilja vidare och det har säkert sina förtjänster emellanåt. Men SPT 5 från Time 4 Padel i Göteborg blev ett utmärkt tillfälle att reflektera över hur padel har blivit mer än bara en sport i Sverige. Visst, Swedish Padel Tour har blivit den självklara skådeplatsen för högkvalitativt padelspel och det är inspirerande att se hur spelarna utmanar sig själva och motståndarna i jakten på seger, och SPT 5 var därvidlag inget undantag.

Men det är inte bara på banan som Swedish Padel Tour glänser. Turneringen lyfter också fram den förvisso unga men ändå etablerade svenska padelkulturen. Från de engagerade och välkomnande fansen till den unika atmosfären runt banorna, är det tydligt att padel redan är en sällsynt vacker del av den svenska idrottskulturen. Padeln har blivit en social företeelse som bygger broar mellan människor och skapar gemenskap.

Det är en sport som inte bara handlar om att vinna, utan också om att ha kul och njuta av tiden tillsammans med vänner och familj. Det syntes kanske tydligast i de avslappnade, lite mindre allvarliga tävlingarna vi sände i somras som Mixed-SM och Norra Hamnen Invitational men även helgens SPT gav en påminnelse om att idrott kan vara så mycket mer än bara tävling; det är en källa till glädje, vänskap och en kärlek till spelet. För vad vore väl idrotten utan det?

”Svensk dampadel fick en spänningsinjektion”

Svensk dampadel fick en välbehövlig spänningsinjektion på helgens SPT. Visst, det var de fyra favoriterna som spelade semifinaler men det var de minst tippade lagen som tog sig till final. Barre fick en fullträff med spanska Carla Rodriguez Sanchez som trivdes ypperligt med banorna och Linnea Björk visade att hennes långa sjukfrånvaro knappast gjort henne sämre. Men det som gör henne allra bäst är att spela med stabila, ofta underskattade Ajla Behram som är den trygghet Linnea behöver för att att nyttja sin fina förmåga att slå winners. 

Inte helt olikt hur Anna Åkerberg med sitt tålamod fått en viss Amanda Girdo att komma till sin rätt. Att Anna spelar semifinal i sin första SPT mindre än fem månader sedan hon födde barn borde f ö få en konspiratorisk person att begära moderskapstest. Ett annat dampar som hela tiden tar steg framåt är Lisa Andersson och Hanna Börjesson som sånär slog Amanda Girdo och Ajla Behram i finalen av NHP Invitation och nu föll i kvartsfinalen mot slutsegrande Barre och Carla. På SM 1-3 september kommer inte Carla vara med, är det kanske då Lisa och Hanna får den riktiga fullträffen?

“Vi får aldrig hit en spelare av den kalibern igen”

Herrklassen har större bredd än damernas och det smäller ofta redan i åttondelarna. T ex åkte ständigt oturslottade Christoffer Persson med Adam Axelsson här på stryk mot Oskar Govik och helgens tävlingsledare Johan Fors, som är ett svårspelat lag att möta för vem som helst. Max Björkman (ja, son till Jonas Björkman) har gått fram kraftigt på sistone och blivit något av ett spöke för mer etablerade spelare. På SPT 4 slog Max i par med Adam Svensson ut Aron Heimer och Per Hjalmarsson och nu var det dags igen då Alex Regnér och Rikard Rååd avfärdades tillsammans med Milton Jonsson. Det var också riktigt kul att se Pablo Figueroa och Calle Knutsson storspela i helgen. Calle tillbaks på backhand där han hör hemma och det här paret ser vi gärna mer av och jag skulle vilja utnämna dem som outsider att ta hem SM nästa helg, så bra såg det ut.

Viktor Stjern och Pierre Bonfré fick i semin sin revansch på Linus Frost och Daniel Appelgren efter hårda förlusten senast men det var en holmgång som hette duga. Just Viktor och Pierres spelstil passar spanjorers lugna, kontrollerade tempo lite för bra och Cayetano Rocafort med Roger Aromi hade inga problem i finalen. Cayes fjärde vinst för året med fjärde partnern talar sitt tydliga språk och jag törs säga att vi aldrig får hit en spelare av den kalibern igen förrän Sverige producerar en egen. Jag skulle dock önska att Caye tog sig an en ny ung svensk talang såsom han tog sig an Simon och hjälpte honom att bli Sveriges bästa forehandspelare. Han skulle kanske inte fortsätta rada upp SPT-segrar till en början, men han skulle göra mycket mer för svensk padel än när han vinner med en spanjor och jag tror att sponsorer och partners vore intresserade av ett sådant projekt.

Sponsorer, ja. För svensk padels utveckling är det nog sponsorer som en trång sektor jag är mest oroad över inför 2024. De som har tid kvar på sina kontrakt kan skatta sig lyckliga för viljan att satsa pengar på svenska padelspelare känns tyvärr väldigt låg just nu. Jag är övertygad att det vänder så småningom men samtliga våra padelproffs lär få skaffa sidojobb kommande år när betalningsviljan tryter. Se där ytterligare en effekt av den svenska padelhallsdöden som dragit ner humöret i hela branschen, men vi ska komma ihåg att sporten växer, globalt givetvis, men även i Sverige har vi fler föreningar och fler licensierade tävlingsspelare än någonsin. Det var en fröjd att se Bullpadel Explosion från Båstad och våra bästa 14- och 16-åringar visa upp sig. Framtiden ser trots allt mycket ljus ut.

På det internationella planet gläds vi åt att QSI och Damm äntligen kommit överens och går samman i EN världstour fr o m nästa år. Namnet blir Premier Padel men i övrigt kommer vi nog känna igen World Padel Tour i allt väsentligt då de sedan 2013 utvecklat en fungerande tour. Vi välkomnar givetvis högre prispengar och större inflytande från spelarorganisationerna men inte Qatars kvinnosyn, HBTQ-politik eller brist på mänskliga rättigheter.

"Det stora problemet — stavas nu istället FIP"

Det stora problemet för padelns internationella expansion stavas nu istället FIP. Det internationella padelförbundet har stått still när deras medlemsförbund har växt och utvecklats. Det är under all kritik att vi nu i torsdags presenterade en landslagstrupp som ska tävla på EM men vi får inte säga var de ska spela i första veckan i oktober för det är ”not 100% confirmed yet” och vi vet heller inget om motstånd och förutsättningar. 

Lek med tanken att den bristen på planering gällde fotboll eller hockey… Nåväl, vi är luttrade och så länge de iaf inte byter datum (inget är omöjligt) ska vi på Padel-TV se till att följa med och bevaka landslaget och deras matcher i jakten på medaljer. Men att ett starkare, bättre organiserat internationellt förbund behövs framåt för padelns utveckling är helt självklart. Här tror och hoppas jag att Svenska Padelförbundet kan spela en viktig roll i att organisera och modernisera ett bättre och mer demokratiskt internationellt förbund. Sportwashing är möjligt just eftersom alla sätter pengar framför sina värderingar. Ett förbund måste sätta sina värderingar framför pengarna, och här har FIP gått gruvligt fel.

Vi på Padel-TV då? Ni är många som hör av er och tycker vi har blivit mycket bättre - och det är vi glada för, men vi ska bli mycket bättre ändå framöver och sändningarna kommer vi fortsätta utveckla tillsammans med förbundet.

Jag måste erkänna att det har känts orättvist ibland att få försvara att vi kostar pengar när andra sänder jippon gratis men ger noll kronor till sporten och ändå får hejarop för det. Vi har mötts av oerhört mycket mer kärlek och förståelse efter att förbundet gick ut och berättade vad vi betalar och hur de pengarna faktiskt hjälpt förbundet satsa på ungdomar, landslag, handikappidrott och att kunnat gå från en anställd 2021 till nuvarande nio. Vi har säkert t o m betalt lite för mycket dessa tre år (givet t ex vad Viaplay betalar för WPT) men jag kommer för alltid vara stolt över det. Då hjälpte våra, och i slutändan dina, pengar förbundet att bredda och utveckla sporten vi alla tycker så mycket om.

Så låt oss inte bara fokusera på resultaten och vinnarna; stanna upp du också oavsett om du jobbar med padel på något sätt, är spelare, funktionär, förbund eller supporter, och ta en stund att uppskatta den underbara gemenskap och passion som omger padeln i Sverige, och var stolt – för du är en del av den.

Johannes Thomhave