Tack Belgien, tack Bryssel. I helgen fick vi äntligen se så mycket mer än pangpang-padel. Det var ren propaganda för sporten som visades, skriver PadelDirekts Filip Björne. 

Till den som aldrig tidigare har sett världspadel, så ska jag från och med nu säga: Sätt på tvn, luta dig tillbaka och ratta in finalerna från Bryssel Open 2023. 

Sedan hoppas jag att jag får ett pling i min mobil tillbaka flera timmar senare med ett enkelt: tack så mycket. Om personen i fråga inte är fast i sporten då, ja då blir det svårt att gilla padel överhuvudtaget. 

För vilken propaganda från vår sport söndagens finaler gav oss. Medan de tidigare tävlingarna på World Padel Tour mestadels handlat om pangpang-padel, fick vi här i Bryssel Open så mycket mer ut av sporten.

Förstå mig rätt, jag gillar pangpang-padel där lagen med bäst offensiv vinner. Men jag gillar också variationen, och variation har inte funnits denna säsong på World Padel Tour. Men nu var den tillbaka. 

Finalerna i Bryssel innehöll precis allt: taktisk padel, teknisk padel, aggressiv padel, offensiv padel och defensiv padel. Allt utfört med 100 procent precision, koncentration och fokus. 

”Det är tjusningen” 

Jag älskar att förutsättningarna är olika i sporten. Att ena veckan kunna spela sitt max på hög höjd i Granada, för att sedan åka till Bryssel. Det är en del av tjusningen i padel, och jag hoppas till och med att skillnaderna kan bli än större i framtiden. Precis som i tennisen där Rafa Nadal gillar gruset mer på Roland Garros och Franska Öppna än hardcourt-banan i Australian Open, ska spelare som Agustin Tapia och Arturo Coello gilla de snabba tävlingarna spelat på hög höjd, snarare än den i Bryssel.

Därför är det en sån extrem bedrift av spelarna att stå som mästare, där inte förutsättningarna är de som passar bäst. Rafa Nadal 2022 i Australian Open. Och Agustin Tapia/Arturo Coello i Bryssel Open 2023. Det är de spelare som kan anpassa sig bäst till de olika förutsättningarna som blir vinnarna. 

På damsidan ställdes Paula Josemaria/Ari Sanchez mot Gemma Triay och Ale Salazar mot varandra för 23e gången i en final, vilket är nytt rekord på damsidan. Ett riktigt rivalmöte. 

På herrsidan har Tapia/Coello mot Stupa/Di Nenno också utvecklat sig till ett riktigt rivalmöte denna säsong. Rivaler behövs alltid för att bygga en sport. Och tro mig, det är inte sista gången vi ser dessa lag i final denna säsong. Och Di Nenno och Stupa kommer få sin revansch. 

Låt det bara fortsätta.