Padeln har trots svårigheterna som sporten upplever just nu en jättechans att bli den folksport vi verkligen behöver, skriver PadelDirekts krönikör Andreas Ehrnvall. 

Jag läser på Riksidrottsförbundets hemsida att regeringen har avsatt många miljoner kronor på idrott och hälsa. De vill bryta den isolation som pandemin innebar för många av de äldre, men också lyfta ungdomsidrotten, som också tog stryk under pandemin. Här ser jag att padeln har världens chans 

Padeln för mig är så mycket mer än en sport. Det är en passion, ett yrke, något som dominerar mina drömmar och som involverar hela min familj. Padeln har satt mig i rörelse igen. Kilona droppar samtidigt som jag har funnit glädjen på banan igen. Känner ni igen er?

Under pandemin var det hemmagympa på SVT som hyllades som ett sätt att hålla igång Sverige. Padelhallarna var knökfulla men kring det rynkades det mest på näsan.

”Sport och ekonomi hör inte ihop har det sagts”

Det är synd tycker jag. Padeln blev för många ett sätt att hitta tillbaka till träningen. Ett sätt att träna både kropp och hjärna samtidigt som vi fick en chans att umgås med både gamla vänner och hitta nya. För samhället var padeln en fantastisk investering.

Under pandemin försvann ungdomarna samtidigt från idrotts-Sverige. Många har aldrig hittat tillbaka igen till sina fotbollslag, sina basketträningar eller sena innebandykvällar. Därför är det så fantastiskt att se att många av dessa ungdomar nu hittat till padeln. Padeln har blivit en träningsform för så många ungdomar som var nära på att falla bort ur vårt kära idrotts-Sverige.

Sport och ekonomi hör inte ihop har det sagts. Men i padeln har det gjort det, på gott och ont. Det var eldsjälar som tog sporten till Sverige och det är förhoppningsvis hallägare som satsar på bredd, ungdomspadel och mycket aktiviteter som kvarstår när dammet lagt sig. Vi måste börja se bortom de tråkiga konkurserna och fokusera på de som finns kvar. Och alla de som ska fortsätta bygga världens just nu snabbast växande sport.

”Padeln som sport att tacka för mycket”

Det talas om att en miljon svenskar testat på padel och att det finns någon form av tak. För mig är det långt kvar till taket. Det finns över sju miljoner människor i åldern 15-70 år i Sverige och sist jag stack in huvudet i hallen var det en hel del 10-åringar på höstlovsläger och på seniorpadeln är många 75-plus. Det säger mig att vi bara närmat oss tio procent av den potential som finns i Sverige. Varför ska vi inte satsa på att få 2 eller rentav 5 miljoner att testa på sporten?

Vi som brinner för idrotten, padel som sport och vill vara en del av att padel ska bli Sveriges största sport (varför ska vi inte sikta högt?) behöver komma samman. Stötta er lokala klubb, bli medlem, hjälp de med sponsorer, sätt era ungdomar i padelskola och framför allt — sprid budskapet att padeln är här för att stanna.

Jag har padeln som sport att tacka för mycket, precis som många av er där ute. Nu är det dags att vi alla hjälps åt att bygga en hållbar padel i Sverige som vi med trygghet kan lämna över till nästa generation.

Nu kör vi.

ARKIV: Victor Forsberg med knack bakom ryggen.