Fem svenska padelstjärnor: Därför lämnade vi tennisen för padeln

Spelare efter spelare, år efter år har vi sett duktiga tennisspelare lämna sporten för att senare ta upp padelracket och en ny bygga en karriär.
Här berättar några av Sveriges bästa padelspelare varför de bytte sport.

I en intervjuserie på tennissajten linuspabaslinjen.com frågar Linus Eriksson han en rad spelare: “varför lämnade du tennisen för padel?”. PadelDirekt ställde samma fråga till Linus Frost förra veckan — här kommer svaren.

Viktor Stjern kämpade på med tennisenefter gymnasiet men det tog inte lång tid innan han insåg hur tuff touren verkligen var och vad som krävdes för att lyckas. När skadorna kom kändes drömmen längre och längre bort för Stjern som till slut la ner sin satsning och gick tillbaka till skolbänken, berättar han i en intervju med Linus Eriksson.

Trots studier så var det viktigt för Stjern att behålla kontakten med tennisen så han började spela vid sidan av sina studier och engagerade sig i tennis från styrelseroller i Tennis Göteborg och på GLTK och så var det fram till 2016, då Stjern gick in i en padelbur och först inte fattade grejen med tramset men ändå drogs tillbaka till buren och dragningskraften till sporten blev starkare.

— Jag och min gode vän Bonfré började luska lite i padeln och tyckte oss inse att den sporten nog skulle kunna komma att bli något. Vi hade varit på en tävling en gång och tittat lite och tyckte helt ärligt att alla där var rätt dåliga, men hörde samtidigt att någon spelare där var tia i Sverige och en annan sexa och vi kände väl lite att ”så här kan vi inte ha det”. Så vi smög igång med att lira lite seriespel i padel, sen fastnade vi för sporten, säger Stjern.

Han berättar varför han inte gått in hundraprocentigt i en proffssatsning — och vad som gör padel så kul.

— För jag vill ha kvar glädjen. Från början var det mer det avslappnade tävlandet som lockade mig. Mycket garv och man tävlade i par. Det var en helt annan vibe i hallen än på en tennistävling som mer andades ångest, prestationstvång och ett tävlande om överlevnad. Om vi gör jämförelsen med vintertourer där det varit samma kalender de senaste 20 åren. Racketar som studsade runt och föräldrar som gnäller. Det är en deppig miljö jämfört med en padelvärld som är rock ’n roll, rökmaskiner, speakers och Youtubebollar! När dörren öppnades till den världen tänkte man ”shit – här är ju drag!”. Och sen ser man 50 personer man inte träffat sen JSM P16. Dessutom lite prispengar och sist men inte minst – vi var ju bra! Jag och Pierre kom med i landslaget och fick åka på VM och EM. Det var för mycket positivt för att hålla kvar vid tennisen som vi gjort i många år. I konkurrensen med det här nya, trendiga så kändes valet väldigt enkelt.

Frost delar ut en känga till tennisförbundet

Linus Frost delar Stjerns uppfattning om hur hårt livet är på touren, speciellt när du inte får någon uppbackning i din satsning. 

— Det var en kombo av att det var pengamässigt väldigt tufft att resa överallt och att det slet mycket på kroppen att åka runt på touren. Tycker även att det finns mycket att jobba på inom tennisen och tennisförbundet. De hjälper enbart de absolut bästa spelarna eller klappar en om ryggen när man tagit ett guld, annars får man vara ute och slita på touren utan någon uppbackning från förbundet, säger en kritisk Linus Frost till PadelDirekt. 

Han såg både en mer ”normal” livsstil och en bättre framtid inom padeln.

— Sen var det inte den direkta inställningen om att bli padelproffs utan jag ville smaka på det svenska livet, jobba måndag till fredag och ha en fast punkt i Sverige. Sen händer mycket kring padeln, den växer och det vill man vara en del av medans tennisen bara ligger och flyter på samma våg som den gjort i flera år. 

”Det ser så jäkla löjligt ut”

Lisa Andersson som spelat college tennis för University of Nebraska i fyra år kände att kroppen var slut och suget började avta. Efter att ha spelat för ett lag med en grym lagkänsla kändes det även väldigt tufft att börja resan själv. Så beslutet hon bestämde sig för var att se college som ett fint avslut på en bra karriär, berättar Lisa Andersson i en intervju med Linus Eriksson 

Tillbaka i Sverige började hon jobba på tennisklubben GLTK och tog upp tennisracket igen för att hjälpa till som hjälptränare/spelare på tennisgymnasiet Katrinelund samt höll i lägerverksamhet för 12- och 14-åringar för Tennis Göteborg. I samma veva blev hon introducerad för padeln, förklarar Andersson för linuspabaslinjen.com.

— I början var jag ganska anti; ”Det ser så jäkla löjligt ut, det här går inte”. Jag spelade även några matcher tennis i Elitserien för GLTK men hade ont i ryggen. Padeln blev så lätt att fortsätta spela, där kände jag inte press på samma sätt som man gjort i tennisen, plus att det var så socialt. Det fanns inga tankar på att prestera på något sätt. 

“Var trött på tennisen”

Staffan Falkenström och Karolina Söör var båda trötta på tennisen efter sina karriärer men hade båda två ett intresse och ett driv att hjälpa och inspirera andra i deras idrottande, de båda blev då tennistränare efter sina karriärer vilket sedan övergick till en karriär inom padeln. 

Ett beslut som grundade sig i att han kunde ha ett mer flexibelt schema och kunde lägga ner mer tid åt sin familj berättar Staffan Falkenström i en intervju med Linus Eriksson. 

— Jag har ett otroligt delat hjärta eftersom jag fortfarande tycker tennisen är hur kul som helst. Jag följer tennis aktivt, både challengers och ATP och tycker tennis är världens roligaste sport att titta på! Så någon dörr att aldrig mer jobba med tennis igen har jag definitivt inte stängt. Men som sagt, i dagsläget med min familjesituation i Lidköping underlättar padeln, säger Falkenström. 

Karolina Söör fick ett jobberbjudande av Ekerö Padel och fastnade för sporten och ville vara med att utveckla den i Sverige. 

— Inom padeln finns det en större frihet att påverka och förändra vilket jag inte tycker finns inom tennisen på samma sätt. Eftersom padeln drivs av kommersiella syften som vilket annat bolag som helst så tycker jag det finns helt andra resurser och möjligheter att påverka jämfört med tennisen och de flesta andra sporter som drivs som ideella föreningar. Det gör att det blir väldigt stor skillnad tycker jag, berättar Söör i en intervju med Linus Eriksson.

Annons: