Olé, olé, olé. Olé, olé, olé, olá.
När Martin Di Nenno tog ton under segerintervjun några minuter efter att ha bärgat titeln i Buenos Aires slöts en cirkel som kan få vilket öga som helst att blänka.

Se klippet i spelaren ovan.

Tillsammans med Paquito Navarro dominerade han World Padel Tour Master-finalen från start till mål. Sanyo Gutierrez och Agustin Tapia som vann mot just Di Nenno/Paquito för tre veckor sedan lyckades inte riktigt bjuda upp till dans. 6–4, 6–2 snackar man inte bort.

Den argentinska supertalangen, född 1997, som för fem år sedan var med om en bilolycka som skulle bli slutet på padelkarriären. Det var åtminstone vad alla trodde — förutom Di Nenno själv. Den här historien är förstås något som inte bara bör nämnas i förbifarten men nu fick det bli så. Det är en berättelse i sig som förtjänar ett större dokument, så här har vi verkligen något att sätta tänderna i under vintern.

Att den 175 cm långe Buenos Aires-sonen fick vinna Masterstiteln i sin hemstad (Di Nenno kommer från förorten Ezieza) är inget annat än mäktigt. Åren sedan den där bilolyckan i Buenos Aires 2016 som gav honom dubbla benbrott vittnar om den där långa vägen som han vandrat, en väg som kräver pannben och passion få människor kan stoltsera med. 

• 2018 nådde Martin Di Nenno inte kvartsfinal på WPT
• 2019 lyckades han nå två semifinaler
• 2020 dubblade han fjolåret — fyra semifinaler
• 2021 har han än så länge nått sju raka finaler och vunnit tre titlar

”Ja, idrottspoesi får det bli”

Själva finalen i kväll får ursäkta. Att få höra en rörd Di Nenno intervjuas var kvällens behållning. Han får frågan om han hade kunnat drömma om att vinna Buenos Aires Master blir svaret:

— Ärligt talat, nej. Det är väldigt känslosamt just nu. Senast jag var här åkte jag ut i kvalet. Jag är så glad att få göra detta framför min familj och alla andra som tagit sig hit, sade Di Nenno i Viaplays sändning.

Eller ja, när han började sjunga och drog igång allsången i arenan i La Rural var ärligt talat det finaste med hela denna söndagskväll. Olé, olé, olé. Olé, olé, olé, olá — Di Nenno tog ton och inte ett öga förblev torrt.

Jag vet inte riktigt vilka ord som beskriver det bäst, men idrottspoesi känns passande just i kväll. Ja, idrottspoesi får det bli.

Om det är någon som jag kommer att försöka tänka under stunder då livet känns lite motigt så är det den blonderade forehandspelaren från Ezieza. Vilken hjälte.