Att komma från tennisen och börja spela padel har varit både varit fördelaktigt och otroligt frustrerande.
I början hade jag gigantiska problem med väggarna, speciellt hörnen. Har tappat räkningen i antal gånger jag lyckats sätta racket i skallen och andra osköna ställen.
Jag ville även avgöra bollen hela tiden. Helst göra det lätt för motståndarna och smasha för långt på var och varannan boll. En stenhård smash i glaset var en favorit. Fortfarande känner jag suget efter att trycka till bollen men tänker då på när studsen från bakglas skapat kontringsläge med en hård boll tillbaka på tårna, bara tanken på detta svider så mycket att det blir myspadel istället till rätt läge uppstår.
Bakåtsvingen har nog varit klurigast för mig att ändra på. Än idag är svingen för lång i grundslagen men nu ska jag ta tag i detta. Ska kolla upp hur jag kan göra det på ett bra sätt så jag inte halkar tillbaka i gamla vanor. Borde kanske filma mig själv för att se utvecklingen tydligare. Blivit filmad en gång tidigare för att analysera tekniken och jag vet inte om jag är redo för detta igen, haha.
Kommentera gärna blogginlägget på Padelfamiljens facebooksida — och kom gärna med idéer på vad du tycker att det borde bloggas om här på PadelDirekt.se!
