Foto: Patric Persson.
Krönika
Smilla Lundgren: ”Kände för första gången en extrem vilja att inte vilja förlora”
ANNONS

När jag skriver detta så är det måndag. Hela helgen har bestått av matcher som vi gick vinnande ur och slutade som segrare av Helsingborg Padel Open. 

Lördagen spelade jag och min partner Sandra Wallin bra och kunde hyfsat komfortabelt stänga våra två matcher. I semifinalen hade vi det tuffare och vi hade till och med två matchbollar mot oss efter att inte stängt setet och matchen när vi hade 5-2-ledning i andra set. Vinden påverkade spelet mycket och det var riktig gnet-padel då vinden nästan bytte riktning mellan och under gamen. Där måste jag hylla min klubbkamrat Evelina Hennigor som spelade, vad jag tyckte, hennes livs bästa match.

Jag ska försöka beskriva tankarna som som går genom mitt huvud när jag har en matchboll mot mig. Det är såklart väldigt individuellt, jag blir inte nervös — tror jag är för inne i matchen för att känna av nervositet. Däremot kände jag för första gången en extrem vilja av att jag inte ville förlora. Förlora vill man ju aldrig och det har jag känt innan, men inte i ett så sent skede av en match. Innan har jag vid matchbollar mot mig nästan försonat mig med förlusten. Klart jag kämpar lika mycket på varje boll ändå och man ger sig ju aldrig, men en känsla finns ändå där i det allra sista slutet, men det gjorde den inte den här gången. Jag kommer ihåg att jag sa till mig själv flera gånger: `detta är en jätteviktig boll´ så att jag skulle vara fokuserad till max och inse allvaret i bollen — jag vet att andra gör tvärtom så att de kan spela ut.

I finalen mötte vi duktiga paret Lisa Andersson och Cornelia Lister. Första set avgjordes i tiebreak sen seglade vi hem det med 6-1 i andra set (jag är väldigt glad över att det inte var tennis vi möttes i).

En rolig sak som jag lade märke till var att det var många spelare som jag inte har sett tidigare och som spelade extremt bra padel. Konkurrensen och nivån på liknande tävlingar har aldrig varit så bra som nu, riktigt häftigt att se så många duktiga spelare.

Jag kan säga så mycket som att denna vinst behövde jag verkligen efter SPT i Vildshärad. Vildshärad har alltid varit min favoritturnering, tillsammans med Ystad Open. Att Vildshärad har blivit en av mina favorittävlingar har mycket att göra med att den spelas utomhus på sommaren och jag har bara bra minnen med mig därifrån. 

Jag var också glad över att jag för en gång skull inte hade fått en marddrömslottning, utan en lottning som jag tyckte det borde vara var fullt möjlig att ta sig långt in i turneringen med. Jag och min grymma partner Hanna Knutsson gör vad som krävs och tar hem första set mot Linnea Skymberg och Carla Barciela. Vi följer sen vår plan och får fram fyra breakbollar i andra set vid ställning 4-3 till oss. Vi tar ingen av dom. 40-15 i vårt egna set, tappar ändå gamet och på något sätt rinner luften ur oss fast vi båda två gör allt för att pumpa igång oss igen. Starkt av våra motståndare att vända matchbilden. Besvikelsen var stor för det är inte ofta jag själv tycker att jag spelar bra — men denna gången tyckte jag det. 

Så tips för att komma över förluster: Att vinna.  

Dagen efter flög jag till Malaga på kvällen för att spendera en vecka i Marbella, träna, och spela matcher. Så kul att många svenskar är där nere i syfte att utveckla sin padel. 

SMILLA LUNDGREN

Den här artikeln handlar om: